Text uppstår i all enkelhet när själens sorg skriker i hjälplöshet. Leendet av värmen som en gång var sant har tappat styrkan och huvudet som en gång bar det skäms ej för att visa tröttheten sin. Dansande skämt som färgade vardagen likt barnens ritblock har målats över. Visst finns det där som det alltid gjort, men synligheten förvirrar åskådaren och desto svårare blir det att avgöra.

Jag är ej ensam, tvärtom. Men livsglädjens närvaro gör sig lika obekant som ansiktet ditt. Det sägs att det som är långt ifrån ögat är långt ifrån hjärtat, men pulsens rytm förlorar takt varje gång minnet väcks till liv. Tiden läker alla sår. 6 år av öppet hav gav mig chansen att segla ut i det fria men visst är bekvämlighet en förbannelse när man glömmer tyngden av framtiden.