Visst är det många som inte förstår sig på fotboll.
Förlöjligar hur 11 personer på planen kan styra en stor mängd människors känslor i 90 minuter. Kanske har dem rent rationellt rätt. Men då gäller det att se det ur ett perspektiv.

Jag ser det ur ett helt annat.
Jag ser hur människors alla olikheter glöms under dessa 90.
Hur hela Östermalmstorg står still lika mycket som Husbytorg.
Hur Polisens ärenden sjunker drastiskt och dem kan stå vid en mack och hålla andan med folket.
För verklighetens ansvar, problem och olikheter kan vänta.
Vi alla har samma mål. Vi alla är tillsammans. Religionen är fotboll.

Igår kanske vi åkte ut på det värsta tänkbara sättet under modern tid.
Men när vi vinner så vinner vi tillsammans. Då dansar vi tillsammans.
Och när vi förlorar reparerar vi varandra.

Det är dyster stämning i stan idag. Men vi är dystra tillsammans.