Du åkte iväg
Och jag stannade kvar
Satt på min säng och funderade ett tag

Var det du eller jag?
Som lämnade en dålig stämning en dålig känsla i luften

Varför sa du sådär?

Om du inte såg en framtid, ser jag en?
Eller övertänker jag just nu
Du nämnde ju inte ens framtiden
Det var jag, för mig själv

Nu när jag sitter här, utan dig

Och jag tänker om du sa hejdå så skulle jag inte bry mig
Men det skulle jag ju ändå
Om du sa att du inte bryr dig skulle jag bli krossad
Falla
Mer än jag faller just nu
Men på det dåliga sättet, till marken och inte upp i himlen
Nu är jag bland molnen och du står och vinkar från marken

Är vi inte på samma nivå?
Det har ju bara gått tre månader. Men jag känner så starkt.

Och du tycker om mig? Eller visst gör du det?
Varför tvekar jag? Varför behövde du säga sådär.

Varför behövde du säga SÅDÄR.

Du tar ju på mig, vill att jag ska ta på dig. Kramar mig, drar din hand över mitt ansikte och tittar in i mina ögon så intensivt att jag undrar om du kan se min själ.

och jag är inte van vid det, att någon vill vara nära
Hålla min hand, gå öppet och visa att de gillar mig

Jag var så nervös den första dagen vi sågs, du skulle möta upp mig vid Odenplan och jag visste inte om jag skulle ge dig en kram, min mage vred sig och jag såg dig. Din mössa var på sned och jag ville vända om men så såg du mig. Det var lite stelt men vi kom fram till att gå till ett kafé. Prat, sen sushi för du ville prata mer och sen hem igen.

Jag kände inget då, jag trodde jag skulle känna mer

Men så värmdes du upp i mina ögon
Fastän det var kallt den dagen

Jag vet inte vad som händer och du verkar inte veta det heller
Men snälla vet snart så att jag kan göra ett val

Du sårar mig omedvetet, orden som har satt sig som en fästing, den är borta men har lämnat ett märke
Den lömska tveksamheten
Som leder till den inre ensamheten

Frågorna jag klurar på, tankarna som lurar bakom varje oskickat meddelande.
Men det är bättre nu, jag är okej med hur det är nu

Men hur känner du?

Jag vet inte hur man gör, när man är kär