Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till det nödvändiga



Av nödvändighet
Tvungen att fylla
i och stoppa hungern

Hos den man
tycker om

i sina Anhörigas
omedelbara närhet

Och hon den okända
som ropade onödigt

Se på mig se på mig
se på mig. ..
Invid en snödriva

Och ingen brydde sig
För hon hade ju inget
att säga till om

Bara sin frusna längtan
Som ville ha lite värme

På morgonen fann några
gatukontor gubbar

Hennes ihjälfrusna över
-snöade kropp.

Vid en rondellhund av
svart plåt strax intill

Det fashionabla villakvarteret

Hon som inte haft något
att säga (till om)
Stackaren. ..

Eller hade hon det?



















Tillägnat: Seija.




Fri vers av Sefarge VIP
Läst 410 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2021-02-10 00:41



Bookmark and Share


  soligajag_1 VIP
Mycket stark text om att vara en "människa # och tvingas söka hjälp. Fast man inte egentligen vill.

Känner med dessa individer !!

Blir berörd av din dikt!
2021-05-22

  Susen VIP
Stark text som griper tag om hjärtat
2021-04-12

  Monica Lindgren

Jo, det hade hon ju - åtminstone efter sin död. Hon väckte din medkänsla och blev en symbol för orättvisa och lidande.
Fint, att du tillägnat henne en dikt!
2021-04-10

    Lena Staaf VIP
En gripande text om hur så många tittar bort när de ser fattigdom och lidande.
2021-02-10

  Koloristen
En bild av ett samhälle där nödlidande är nästan något abstrakt. Det där inte finns plats för verkligheten av att alla inte "har det bra".
2021-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP