Det var en gång en mamma
vars kärlek var så stor.
Så fort hon slutat amma,
blev hon åter igen mor.
Hon blev det många gånger,
bytte blöjor, knöt små skor
Med sagor och vaggsånger
så torkade hon snor.

Det var en gång en mamma
som levde för de små.
Men nästan med detsamma
skulle glädjen övergå...
I en smärta bortom döden,
som man inte kan förstå.
Ty det finns människoöden
mer plågsamma än så.

Det var en gång en mamma
som bar livet i sin kropp.
Men hon blev ej densamma
sedan ödet satte stopp.
Då hon miste två av barnen
i ett omänskligt förlopp.
Det enda hon nu har är; en
sorg helt utan hopp.