Jag tror jag tar en till kopp te tänker jag och försöker få mig själv att le genom att framkalla stillbilderna på dig jag för evigt kommer att kunna se

Bilder som värmer hela mig fastän termometern visar minusgrader så jag bäddar in hela mig med ditt vackra ansikte, lager efter lager.

Du är här men du har aldrig känts så långt borta som nu
Jag vet, min kärlek, att jag inte gett det jag lovat, att jag gjort allt smutsigt, men jag vet att ingen kan älska mig som bara du

Mitt inre skriker efter dig, din famn och dina ord omgivna av kärlek
men jag försöker vara så tyst jag kan, vill inte visa att jag är så jävla vek

Jag vet inte vad du vet, jag har inte fått höra det än
och på ett sätt hoppas jag det dröjer så jag får ha kvar den kommande stillbilden av oss två skrattande på en blomstrande äng