Vem trodde du att du var där i dåtiden?
Då, när ingen egentligen ville ha dig i närheten.

Då, när hösten fortfarande kom med en illusion om en ljusare tid
som skulle uppfylla allt du någonsin kunnat önska
men ditt liv sattes i rotation och drömmar om önskningar föll i dimmig glömska

Då, när framtiden fortfarande var alldeles för långt borta
för att du på riktigt skulle kunna se hur viktigt det är du håller mörka tankar korta annars orkar du till slut aldrig mer le

Vem trodde du där och då
att du skulle vara nu här idag?
Kanske visste du redan där och då att din värsta fiende ändå skulle bli ditt egna 'jag'

Jag har hittat svaret på vem jag trodde jag var då förresten
Jag kommer nog alltid att känna mig annorlunda, som om jag var den objudna gästen,
men det spelar inte längre någon roll
för jag ser ändå inte mina framtidsvisioner i moll

Jag vet att alla dina tårar kunde ersätta alla hav för vi är samma person du och jag
Skärvorna du var där och då har jag samlat på hela vårt liv för att nu äntligen börja läka och ta emot en ny giv

Aldrig ska vi mer behöva stånga oss blodiga med imaginära horn, livrädda, likt fågelungar, som blivit utkastade och skrämda bort från sina bon

Nu är det bara framtid kvar och jag har bytt ut mina horn till en vacker, glittrande gloria
Jag vet inte vad som händer från och med nu
men jag vet att allt innan igår bara kommer räknas som en del av din historia