Ett pappersark
På ett betonggolv
Det luktar fukt
Känns som svamp
Likt gammal hud
Som kliats lös
Som täckt dessa golv
Som gett dess struktur
Och som gamla plåster
Fyllda med blod och var
Ruttna dofter
Genom gistna dörrar och fönster
Du tror på det genomgoda
Ser inte de där bakom gömda block
De som vill avsluta
Allt som kallas liv

Hur än mycket
Vi alla må förklara och varna
Misstagen bör göras
För att lärdomar ska isolera
Vi kan skydda
Men bara till en viss grad
Det andra..
Förhoppningsvis ger visdom tillbaka

Vi är bara människor