Begränsande är språkets möjlighet
att uttrycka en giltighet om "Gud".
Med skriftens tecken, i grafem och ljud,
fortsätter jag, trots det, min löjlighet.

Jag måste se det som ett slags behov
att skriva om en "Gud" som inte kan
beskrivas alls, än mindre som en "han"
eller i liknelsen, långsökt och grov.

"Gud" kommer närmast inom poesin,
i måleriets bilder, skapandet, musiken,
i negationerna inom mystiken

emot doktrinerna i dogmatiken,
mot ritualerna och liturgin.
Tre tecken blott blir "Gud" i teorin.