Bussen slingrar sig nerför kullerstensgatorna
Ovanligt starkt månljus över staden inatt
Nej, jag går inte av på den här hållplatsen
Inte ikväll
Det var ett bra tag sen senast

Där ute är hon
Har hon lagt sig?
Sitter hon med kvällstéet framför TV:n?
Jag känner henne så väl
Och varför inte...

Allt var ju så fantastiskt och ljuvligt
Ända tills det inte längre var så

Tillräckligt mycket vatten har runnit i strömmen
Smärtan från de sista dagarna har gått över sen dess
Vi överlevde båda två
Bara tänk om-tankarna plågar emellanåt

Duvorna cirklar i flock
Över torget
parken
gågatan
den lilla bäcken som hon tyckte så mycket om
Inte ett steg kan man ta här någonstans
utan att ett minne av henne
väcks till liv

Dörrarna stängs
Motorn sätts igång
Månljuset bränner nästan mot huden
Jag kliver inte av ikväll

Men, en dag...
En dag ska jag fatta modet att göra det
Och se om jag kan hela såren
Se henne rakt i ögonen
och säga det fruktansvärt svåra ordet
"förlåt"