Det är egentligen sjukt
hur du kan bo någonstans hela ditt liv...
Och i slutändan inte känna dig hemma där...
Ett total främling
bland dina egna

Detta avlånga jävla land
Detta moderna och toleranta folk
med ett barns naivitet
utan förmåga att tänka kritiskt

Med en yta av solidaritet
Och en iskall näve av pengar och materialism
Ett land av singelhushåll och brustna drömmar
Av knäckta män
och förbittrade kvinnor
Där gangsterromantik är norm
Och där hederlighet och ärlighet
blir utskrattat
och nertrampat...

Skulle jag,
BORDE jag
känna mig hemma
HÄR?!

Den här fernissan av tolerans
Den här förljugna viljan till olikheternas mosaik
De ville ha mångfald
av hudfärger
av exotiska språk
av exotiska maträtter
danser, traditioner, ritualer
men inte av
idéer, tankar, perspektiv, åsikter...

Håll käften lilla främling!
Vi behöver inte veta vad du tycker.
Du ska vara tacksam
och inte käfta så mycket.
Vi vet vad vi gör.
Vi vet hur den här båten ska styras.

De hade det trist
och tog hela världen till sig
Och nu, när de har hela världens problem
så vill de inte längre ha oss

So much for fucking tolerance...

Vid farmors och farfars grav
Rapport från nutiden
Kära ni
Ni som kom hit för ett bättre liv
För er själva och för oss
Nu vet vi

De ville egentligen inte ha oss här

Vi vara bara gäster som de var för fega och ryggradslösa att kasta ut
F***or (ursäkta min politiska inkorrekthet)

Jag är nu fortfarande här
Utan att känna mig hemma
Och jag vet inte vart jag ska
och vad jag ska
ta mig till...