barfotaklafs mellan tårna

gyttjesteg framåt grumlet

är känslor i dybottnars närhet

som om  min källarförråd är

breddfyllt här i tidens nu

luften kläs av

ögondimmans

tjocka päls

som blindgör mej

för allt omkring

och ingenting

nej ingenting om vår

som livet sår

når närheten av uppdämd majbäck

stigen mottar

samma skygglappspår

som förut

min ankarkättings krok

hopp att ändå sipprar

droppars dripp

ur gammalt sprucket kärl

min trötta andedräkt