Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Initiation

Jag kan inget annat
än vakenhet och smärta.
Jag vill bara längre in
i mig och dig och alltet.

Hur nära är för nära?
Värme ger liv och smärta.
Näring och närhet
fragment av dig
och mig
och elden
i laborationen som undersöker
hur nära det går att komma
innan värme blir smärta.

Vi förlöser varandra
drar fram varandras liv
blodiga och skrikande begynnelser
naket skälvande förvandlingar
som spräcker
varandets mystiska hinnor.

Vi skär upp korsetten
den korsetterade tillvarons fängelse
och andas djupt
som för första gången.
Det första riktiga andetaget
det första skriket.
Andas in splittret
från inre kollisioner
av oförenligheter
och tudelad längtan.

Jag vill födas, föda och dö
med öppna ögon
och smaken av blod och hav i munnen.

Livet initierade mig
genom tusen vassa sår
och blinkande glöd som brände
en glödritad livslinje
av värme, kärlek och smärta
på min själs tunna membran.




Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 127 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-05-31 12:23



Bookmark and Share


  Burn

Verkligt fullt av liv här! Och hur nära är för nära? Det beror helt på vad för sorts närhet det handlar om. Bra form av närhet? Då behöver det inte finnas någon gräns alls eftersom närhet verkligen är det bästa som finns.

Två första raderna - så lysande bra att de kan vara en öppningsfras i en bok eller i en film.

Näst sista strofen - så enormt livsbejakande i sin fysiska beskrivning och rakhet.

2021-06-11

  Lustverket VIP
Jäkligt fint. Men jag tänker... att komma någon nära, inpå, är som att åka rakt ut i intet, det inre intet. Bakom hinnan, en annan hinna. Askar i en ask. Ibland tror jag grejen är att dröja på själva hinnan. Låta oändligheterna sköta sig själva.
2021-05-31
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP