Det fanns en tid
då jag kände mig hemma
i tillvaron

Jag visste hur samhället fungerade
vad som gällde
vilka gränser som fanns

Jag kände igen folk
visste hur de betedde sig
och litade på dem

åtminstone på dem jag hade
i min närmaste omkrets

Kort och gott;
allt var sig likt

Så kom en tid,
den är inte fjärran bort,
då jag började känna mig obekväm

blev ifrågasatt och misstänkliggjord
av dem jag litade på
vilket gjorde mig själv misstänksam;

Vem kan jag lita på
vad menar den personen
är vad jag hör det jag hör?

En osäkerhet smög sig in i mitt liv
som jag aldrig upplevt innan

Jag började även ifrågasätta
mig själv;
är jag den person jag tror mig vara?

Tillvarons trygga gränser
har rubbats i grunden

Tilliten till andra människor
har fått sig en törn

och jag måste smärtsamt erkänna

Det blir aldrig sig likt
igen