Himlen avtecknade sig bakom dem 

Förmodligen gick det att betrakta framtiden 

utan att tvivla. I ett ögonblick hade hon kunnat 

ramla tillbaka men lät eftertanken sprida sig till

en framtida känsla i kroppen. 

Att säga precis som det kändes var ovant. Så hon 

letade efter tystnaden lika intensivt som hon avnjöt 

maten. Att vänta ett helt liv på att känna skillnader påtagliga. 

Tyckte inte synd om. Ingen skuld. 

Litade inte på honom. En längtan önskade hon resulterade i 

handling. Så var hennes erfarenhet. Hennes minnen av närhet. 

hörde alla märkliga konsonanter och vokaler men förstod 

ärligt talat inte avsikten och det skrämde. 

allt som skrämde. All otydlighet. All tystnad och lydnad hos de 

andra hela den värld hon nu lämnade bakom sig 

det var bomull på streck i vinden  från lakan i förälskelse och 

naivitetens närhet det var oskuldsfulla minnen inga märkliga 

ord utan handling 

allt i motsats till ett slags  företag där tystnadskultur 

var grunden