du spricker likt en glasskiva
dina träd vecklar sig ut ur dina fingrar
för ett eget liv i undertryckt sammetsexistens

dina fingrar i mina ögon, jag är färgblind
du är svart i dina spröda veck
dina konturer lyser av sällsam makt

ett träd, vårt kärleksbarn, med löv vassa
det viskar oss till sömns om nätterna
ett revben vår vagga, vi flyter ut i dimman