En bild jag väver med inslag av silver och guld.
Trådarna i regnbågens färger bildar inget motiv ännu.

Tråd efter tråd trär jag in genom varpen.

Först framträder ett barnansikte så ensamt
och längtansfullt. Stora torra ögon då tårarna har sinat.
Runt det väver jag in rött. Kärlekens färg och lägger in några trådar av silver och guld.

Tråd efter tråd trär jag genom varpen.

Nästa bild som pockar på att träda fram är en rädd lite busig tonårsflicka. Glimten strålar i ögonen men med stor sorg och saknad på djupet. En saknad efter något som finns men ändå inte. Väver in gröna och gula nyanser som tröstens och hoppens färger.

Tråd efter tråd trär jag genom varpen.

Snart ser jag en vuxen kvinna som kräver sin plats i väven med siluetter av några barn.
Nynnande framträder blommor så vackra och himmel i dramatik. Flygplan flyger fram och tillbaka i strid ström.
Så några stressande bilder av bilar och en förlamande trötthet av för lite sömn.

Tråd efter tråd trär jag genom varpen.

Nu skrider en äldre kvinna med pondus och grått hår in i bilden. Hon utstrålar ett stort lugn.
I kinderna lägger jag in gula trådar som rynkor och guld till strålande ögon. Ett leende i mungipan av silver och många små barn som springer omkring i blått.

Tråd efter tråd jag trär genom varpen.

Väven börjar bli fullbordad och snart finns bara de lysande ögonen kvar som blickar uppåt och sammanstrålar med alltets ljus. Frid i vitt till klädnaden. Allt syns som en siluett bakom ett immigt fönsterglas.

Nu är alla trådar slut förutom de gula, orange och

guldfärgade. De ger ett celebert avslut högst upp illustrerande ljuset från universums samtliga galaxer i jordens framtidsprognos.
Denna vävnad tar slut där men det kommer fler illustrerande skapelsen och vintergatorna.