Redan medlem?
Logga in
Sonett för oss
Den där tiden glas i skärvor hud brinnande hjärtan utfläkta
vi var de där två som filmer görs utav gick du av någonstans på mitten men trots allt mitt i ett brusande liv efter första glaset vin När de trötta benen äntligen vilar loppet är över
då saknar du det det vet han han som alltid skakar lite förbryllat får oss att se lite längre upp hänga sig kvar vid konturerna av molnen
det finns så mycket kärlek men viskar han när livet tystnar ryser till
den filmens bilder tar över livets brus
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 107 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2021-07-12 02:33
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |