Modern:

Min ögonsten har ögon utav sten
där intet ljus kan nånsin tränga in
Hans hand är skrovlig likt en murken gren
och mossgrönt är hans ömma nya skinn
Där naglar borde sitta på hans händer
är där istället krökta svarta klor
I munnen sitter glesa skarpa tänder
som blottas när han hånfullt på mig glor

I allt jag hade godtagit min lott
evad han föddes välskapt eller ej
Jag hade utan villkor skött mitt knott
om han ej med sin gäddmun log mot mig!
Må Gud bevara mig från att beskåda
den otäckhet som borde kallas son
Må Herren nu mitt svek som mor benåda
när jag tar lilla ynglingen till ån

Trollmodern:

Så ont som du tänkt göra med mitt barn
är fjärran allt vad jag har gjort med ditt!
Ty han har fått en skrud av gyllne garn
och suttit vid de fyllda bordens mitt
Din vandel i föräldraskap är skändlig
och jag kan aldrig släppa gossen loss
Därföre blir din tid som mor blott ändlig
när gossen din för alltid blir hos oss!