Vandrar på stigen i skogen.
Stigen förutan början och utan slut.
Andningen dricker in den friska doften
av frid och storheten i alltet blottläggs.

Fortsätter på stigen förutan början
och utan slut. Snubblar på en sten.
Återfår balansen i både kropp och själ.
Hör sus som av vingar och fågelkvitter.

Stannar upp ett ögonblick i nuet.
Fågelsången kittlar lyckospröten
och susningen smeker min hud.
Summerar allt till ett känsloberg.
Känslig som en seismograf ryms
evigheten förutan början och
utan slut i hjärtats nu.