Jag går på en krasande grusväg.
Så stannar jag till. Lyssnar. Stillhet, men
steg som nalkas. Tystnar alldeles nära.
Konstigt. Ingen inom synhåll. Kusligt.
Jag börjar gå igen, men mina steg
hörs nu inte i gruset. Stannar. Lyssnar.
Nalkande steg igen. Tystnar alldeles nära.
Förbryllad vänder jag, börjar gå hemåt.
Gruset krasar igen. Möter en katt.
Vi stannar, tittar på varann. En katt,
men med människoögon. Den jamar,
stryker sig mot mina ben. Jag fortsätter
hem. På kvällen står jag framför en
spegel, möter min blick. Med kattögon.