sanningen skrev sig själv
i går natt när jag
var som en död
fast ändå levande

I natt grät jag över
vad jag inte blivit
som jag ville bli
att jag inte längre vet
var jag ska bli

I natt grät jag över de
förluster i mitt liv som
egentligen var oundvikliga
men ändå

I natt grät jag över
att jag inte finner min egen framtid

och bara orden gör så ont
påpekandena om var jag egentligen är på väg
skär in i mig och en del av mig längtar

Längtar efter smärtan och att ge
mig själv tillbaka till döds och
födelsens cirkulerande floder

ska överleva längtan och
låta livet vara kvar men varför
får jag inte ge upp än då

och en gång åter bli
till gödsel som väntat
mig hela livet har
döden väntat

och ljuset har valt
att lämna mig i sin gestalt
och jag är bara mörker och
tunga tankar

så som igår
så som idag
så som imorgon
så är allting ondska
och fullt ut hat

och mina tårar vill inte torka
förrän jag har blivit dömd till
frihet återigen

och ljuset blir sanningen
och jag blir det glädjande ljuset
och hatet slutar vara

och jag får stillsamt
återigen känna den
brännande kärleken i mig
slå bort mörkret
och ge mig ljus