när jag vaknar
fylls andetagen
av det osynliga
och töms
en puls en del av mig
såvitt jag uppfattar
utan början och slut
vinden rör kinden
bekantar mig med idén
att bjuda in
det större det obegripliga
till mitt mörkrum
och tilltala den okända
om än ord är otillräckliga
så gör sig en närvaro påmind
i mitt synfält
hela jag finner mig stå
i den intagande vind som omger allt jag förstår
du bär namnet Gud, universums allt-i-allo
i tro och liv