jag ser mej skälv i spegelen jag hittar

massa fel på mej skälv medans jag ser 

skönheten i alla jag möter efter min väg 

har jag blivit så skälv kritisk med åren .

mitt skälvförtroend ligger i botten av min 

egen avgrund skrikande efter bekräfftelse 

att någon ska se mej eller röra mitt yttre som 

påvärkar mitt inre som lyffter mej ur min 

avgrund . för ensamheten dödar mej sakta 

en bit för varje dag jag kan höra minna 

hjärtans slag fyllda av sorg det blöder för 

den kärlek som inte finns kvar i mitt liv 

men den kärlek jag söker mest är min

egen till mej skälv . för jag kan inte förlåta 

mej skälv för mina snesteg efter min väg 

vart gick allt fel jag är så villse inom mej .