Vilka promenader skulle jag helst vilja kunna ta nu - av alla de jag inte längre klarar av att gå.
Om det ginge att åstadkomma mirakel.
Om höft och ben åter skulle kunna bära.
Eller om man bleve som född på nytt.

Från fjällbjörkskogen, genom trädgränsen, ut över vidderna.
Under fjällstupen. Till ljungpipare och ängspiplärkor.
Till ringtrasten. Till jaktfalk och örn. Skärsnäppa. Snösparv.
Till smältvattnets porl.
Skulle jag vilja gå.

Eller ut över myren med sångsvan, storspov och tranor.

Eller bara i Göteborg
till Slottskogen - min barndoms park - min dotters - mitt barnbarns.

Eller bara helt enkelt att till fots kunna vandra de 250 meter, som skiljer mig från mitt hav och vår brygga.
Ville jag.
Kunna.
Gå.