Så trött, inlindad i
Mjukhet.
Kriget tar aldrig slut
Vet inte hur det började.
I forntiden.
Människan är mäktig
Allt
Den underbara människan
sjunger om
Den största grymhet
Den högsta visdom
I en bergochdalbana
Hon är outgrundlig
Mäktig medkänsla
Och död.
Nu sluter jag mina ögon
Öron
Tar en paus
För att lyssna mot marken
Låta vintern komma
Till slut kanske vi kan mötas igen
Och göra något bra tillsammans.