Vad finns det för genuina nöjen kvar i en värld fylld av ruttna sopor insvepta i plast?

Jag vet, jag vet, det finns positiva aspekter med världen.
Inte låta pessimisten tala hela tiden.
Dock, den enda lyckan framför mig är ett samtal med min mormor. Ett roligt skämt på kneget. En shot men vännen. En promenad i skogen.
Sedan efter det halkar det av.
Jag vill inte känna lättja, behöver inte njuta.. vill bara smaka på lycka. Som en varm choklad, kännas långt nere i magen.

Magiska känsla.

Finns det hopp?