Saltvatten, har rufsat i mitt hår

som år av älskog tovat

sköljt av mtt bara bröst

som sår i hjärtat blodat

Men nu blåser fridens vind på saltstänkt kind

jag sitter still och blickar över fjärden

tills värmen blir till kyla och dagen blir till kväll

och vattnet blir en spegel

Här dansar älvor som akrobater

regnbågsfärgade små krabater

kring en Clown klädd i svart

varrs smink har runnit av tårar

och plötsligt tittar han upp

och han är jag

Saltvatten ger mig ögon i natten

jag dyker i och ser ljus

djupt ner under vatten

men sjunker

precis som förut

neråt

djupare

mörkare

Sjunker för att jag inte kan simma

med ett sår i min sida, med händer och fötter bundna

men till slut nuddar jag botten och skjuter från

utan botten hade jag drunknat 

Så blåser fridens vind åter på min kind

och jag ålar mig anfådd upp på klippan

Då har Resan till Bottnet helat

sår som år av kärlek rispat

Så dansar älvor igen och sjömännskor sjunger sin sång

Där på andra sidan ser jag min prins, min prins

eller var det en prinsessa med Flammande hår,

färgat av en solnedgång

Hon eller han kan lossa mina rep,

och tumla tillsammans i saltstänkt hav

så jag kastar mig i, huvudet först

och med armarna fortfarande bundna