Sakral, en sal att sjunka skönt och sova
i, evigt älskad, evigt viss och still,
till tid förbi, intill förgyllt sigill
som månglarmoderns arv och enda gåva.

Så viskas varmt i vallar gyllendova
och nådd i valv av feberfåglars drill
förvälls var cell i stelnad felpupill
att vidgas vitt till sannings supernova.

Där, nära natten, glöder vita glober,
och valven välvs till mellanrumsportal,
till stad, till fält, till hav och skystaffli.

Här målas målförbarmat jordalober
och färger formar fågelflyktens sal -
så vacker, värld, vid gyllsigill förbi.