som brukligt är i oktober

en kastanj i fickan

hela vägen från city längs med södermälarstrand

hemma;

hittar hon ännu en av hans trädgårdsskatter i bokhyllan

och en skvätt avslaget sommarvin i kylskåpet

det går att leva

ännu en tid

likt ett väsen kanske 

svävande över

hilma af klints karta över osynlighet?

det att tillvaron nog mest är oxymoron

mest av allt vet hon ingenting

om något alls

mest av allt är hon tacksam

för att hon lever

men hon vill gärna veta 

varför