Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa kom och hjälp mig

Hon sitter på sin säng
Stirrar ut på en dimmig äng
Lyssnar på regnet som öser ner
Hör regndropparna komma fler och fler
Hon känner doften av lavendel
Tittar ner på sina händer
Tänker; "Hur kunde detta hända mig? -
Jag var ju skolans mest populära tjej"
Hon tänker tillbaka till när det först hände
Vad han gjorde och hur hon kände
Hon var bara fyra år
Men ändå rörde han vid insidan av hennes lår
När hon fyllde tio år
Så gick han längre än att röra hennes lår
Han våldtog henne på hennes födelsedag
Sen rörde han henne inte mer på ett tag
Men sedan efter två år
Så smekte han hennes hår
Han sa; "Kom så ska jag visa dig en sak"
Och när de blev ensamma så rörde han vid hennes bak
Han sa; "Om du någonsin berättar för någon,
Så ska jag döda dig innan du hinner fylla tretton"
När hennes mamma dog i cancer
Så försvann alla hennes chanser
Varje dag var det samma sak
En gång så försökte hon hoppa från skolans tak
Det enda som hände var att hon bröt sin arm
Och pappa förklarade med hela sin charm
Och självklart kunde poliserna förstå
Även fast han ljög så att han blev blå

Så nu sitter hon här på sin säng
Och stirrar ut på en dimmig äng
Hon torkar bort en ensam tår
Och lämnar kvar ett blodspår.




Fri vers av Louise Eriksson
Läst 500 gånger
Publicerad 2006-07-28 23:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Louise Eriksson
Louise Eriksson