Hon är jagad av ylande hundar
Och av män på svarta hästar
Hon springer så fort hon kan
Rädd för att springa in i en ondsint människas famn
Hon skyndar vidare på den steniga stigen
Hon försöker springa ifrån den farliga tiden
Hennes flykt har inget mål
Hon försöker bara undvika att bli bränd på bål
Hennes hår fladdrar i vinden och ögonen är dimmiga av tårar
När hon hör ropen så fylls hennes kropp av kalla kårar
Hennes bara fötter är såriga och hennes huvud fyllt av tankar
Hon hör inte skogens ljud, hon hör bara hur sitt eget hjärta bankar
Hon springer tills ropen försvinner
Hon springer tills tröttheten vinner
Till slut faller hon ner på marken flämtandes
Hon känner hur kylan kommer nalkandes
Hon virar armarna runt sin kropp
Undrar om jakten någonsin kommer att få ett stopp
Hon vände blicken uppåt och skriker stumt upp mot det svarta
Hon skriker ut sin uppgivenhet och sin smärta
Huttrande hämtar hon kraft
Hon saknar friheten hon aldrig haft
Hon reser sig upp och fortsätter att springa
Ovanför så fortsätter stjärnorna att tindra
Hon springer och springer
Medan alla varningsklockor ringer
Fortare, fortare springer hon
Rädd för att förlora livet, rädd för att förlora tron
Fortare, fortare, spring, spring
Det enda du har att förlora är ingenting