Löven virvlar ner från träden.
Gör stegen prassliga under mina fötter.
Ser en död fjäril i en buske, en sorgmantel.
Den får mig att tänka på avsked.
Avsked i kyrkan från våra nära
och kära som vi älskat och saknar.
Avsked även från sommaren som varit.
Klumpen i halsen löses upp och tåranrna rinner.

Vänder hemåt, torkar tårarna och snyter mig.
En ekorre kommer skuttande emot mig på stigen,
stannar till och tittar på mig med sina pepparkornsögon.
Skuttar snabbt upp i närmaste träd och sätter sig på en gren.
Solen bryter igenom trädens grenverk och höstens sanna färger visar sig.
Det prasslar i löven!