en tom målarduk sätts i brand

intuitivt skapande

en dörr uppenbarar sig

minnet:

de såriga fingrarna gräver

i den söndrade jorden

naglarna går av, växer ut igen

dörrens glipor växer

jag skymtar flimret bakom

ett förlåt fastnar i halsen

minnet:

de bortglömda händerna lägger

en skugga över himlen

kväver stjärnorna, stoppar svärta i lungorna

jag knyter en ögonbindel

ett dovt bultande i öronen

går elden till mötes

det intuitiva skapandet:

det levande, leende

köttet

till aska

utochinvänd snö

dalar ned, tränger in i lysrörslabyrinten

smälter in i samtiden