ögat drar sig lättjefullt över kanten 

svimmar till,

vaknar upp till lätena från de cigarret

impyrda rummen. Då män var män. 
Deras rädsla gick att ta på. 

Kantigt utslocknat hopp intill de 

diken som bilen vant passerar 

varje dag. Ögats ansträngning och 

trots det menstruation. Gammal 

blick men ägg som inte befruktas. 

Kärleken bränner än i korta ögonblick. 
Samma finlandssvenske man. Dottern 

lixom snavar över allvaret spårar om 

mina slitna potatisfåror. Jag ber gud 

om allt och inget men jag försöker verkligen 

på allvar att iträda mig någon slags duktighet 

som om inget annat räddar mig.