En del nätter och vissa spårvagnsresor,
vill jag skriva om dig
Men på sistone
Har inte orden
Fallit sig rätt

Det slutar ofta med
Att jag låter bli
Åker vidare
Eller somnar om

Jag tänker ofta att det är här jag borde ha blivit född

Vid fem på eftermiddagen är allt mörkt
Jag beger mig ut. Det var längesedan jag var mörkrädd
Och ändå, när jag var det,
var det för alla hörn och vrår inomhus
Aldrig den mörka skogen
Eller himlen
Jag såg framför mig hur jag flydde in mellan träden
Jag var så rädd för de omslutande väggarna
Och människorna

Jag och min bror har drömt samma mardröm
Den utspelar sig på exakt samma sätt för oss båda två

Byggnaden i sig var aldrig problemet
Utan ansiktena i den
Ändå är det just byggnaden som svetsat sig fast
Inte deras blickar

Jag har tänkt skriva om dig
Jag vet bara inte hur.