Nu har jag städat och blåst mitt hem
allt är borttaget och alla ytor är nu
putsade och fria...

Och klockan är inte ens fem!

Allt lyser och blänker
och jag tänker allt är ju störtsnyggt
inget alls ligger framme och skräpar inte
ens i ett hörn en dammtuss eftersläpar...

Men mitt i det vackra, lyser tomheten upp nu
som en ljusbåge minsann, här ser det mera ut
nu som i en möbelaffär, inget liv alls...
Tomt och bara platt, det som nyss lyste
som en efterlängtad skatt, ger nu
ett intryck som gör mig helt matt...

Jag tar i fatt, i...

Skrivpapper, pennor, bläck och tusch
nål och tråd, nu är på plats. Det blir liv
och rusch igen och med kaffemuggen
i min hand myser jag och ser att drivet är
tillbaka och det blev ju en fin-fin röra igen.
Livet menar ju att man är ju inte bara här
för att sitta och titta in i väggen, utan för
att göra nå´t, ja stort som smått
och inte bara till själv då utan även
låta nå´n annan få ta del av resultatet...
Ja, om man lyckas då få till nå´t förstås...