Det är nog sant som du sa
att min längtan blir lava
brinner stötvis ut från magen
En hemmafest, jag och min starka vän
ikväll har hon 12 %
Jag har nymålade naglar, lockat hår,
nylonstrumpor i guld och svart
Med ena foten över kanten
alltid maskor innan första dansen

Min tomhet blir full, vi sjunger och skrålar
så som du älskar mig
hur tackar man nej till nån som dig ?
Jag längtar dig, du bär mig
på starka armar och du ger mig
grandiosa lögner,
svullna vener
I ett pärlband av självömkan och pärlemor
Skyller på hans gener

Små knappnålspupiller ,
som båtar i storm är händerna
Cherreyröda läppar ger vackra avtryck
på glaset
jag släpper bara taget
när jag sjunger
Livet är en fest och Kriget med mig själv
på hög volym i köket
Jag är så orolig, svårmodig, vemodig
så omogen, så så 17 år
Samma dikter i fickan, punk för en ensam flicka
samma kängor under bordet

Samma tröstande dimma, och dåliga plåster
samma sår, samma ångest
Lavan som längtan i en forsande flod
Hur kan jag avstå dig, din värme, ditt hjältemod?

förövrigt är det
jävligt synd om mig
Lägg din hand på min svullna kind
Jag är din...