en väsentlig bit därovan

sin lilla stad

håller den oerhört vresige

gubben hus

iförd cardigan och grå keps

så sällan glad

som en skräckinjagande

stor spinkig mus

Gränsemyr

likt en annalkande

snöstorm yr

han raskt rävhalkande

viftar med käppen

och hytter med näven

har nog lagt beslag på sköldpaddan

som de odrägliga barnen ombesörjt

(....flickan glatt tjorvig, jo, frimodigt bofast

och pojken mer osäker kom med färjan

vars pappa söker flykt från flaskan

får sonen plats hos släktingars soffa....)

med stångande huvuds bockskägg vänt

mot himlens färglösa hav

avgränsande sin osaliga frid

mot allt vad modernt JULMYS kallas

trivs månne Gränsemyr i

världens råkallaste dis

tycks knappt sakna sin egen Lucia

uppvuxen till snorkig konkurrensfröken

knackar snart halva staden på dörren

blir likafullt ingenting som förr - förrän

nyskapad värme hans smärta besöker

och glänser över även mest motstridiga hjärtat