En grå, kulen novemberdag,
öppnas mitt inre, vilsna jag,
och söker tillvarons behag.

Jag känner mig avslappnad, trivs,
har sovit gott naturligtvis
och fått något smakligt till livs.

De grå, tunga molnen lättar,
på gatan syns ännu skvättar
som om nattens regn berättar.

Snart väntar dagens promenad,
sedan en dusch eller ett bad
innan dagen vänder ett blad.

Då, vid eftermiddagens id,
slösar jag gärna lite tid
på någonting som ger mig frid.

Dit hör nästan allt litterärt,
att skriva en dikt är mig kärt,
läsa en bok är mycket värt.

Vid TVn ägnar jag en stund
åt program som har saklig grund,
därefter möter jag John Blund.

Jag störs av något jag glömde,
och som verkligheten gömde,
dagen var något jag drömde.