Ibland ser jag på min katt
med avund och önskar att,
livet var lika lätt som hans.
Jag ligger vaken varje natt
utan blund, när han besatt,
jagar tippen på sin svans.

När maten inte passar alls,
får han vad som än befalls,
står under hans dominans.
Missnöjet ger högan hals,
med klorna man överfalls,
vässade från ingenstans.

Klösbrädan är soffan här
och kläderna som jag bär,
har nog tjänat honom väl.
Och varje matta luddig är,
det hjälper inte att jag svär.
Ty då huggs det i min häl!