Jag samlar ord i gardinen
Solitärer som det aldrig blir nåt av
Jag känner igen mig i det konceptet
Så snart jag ställer dem på rad dör de
Jag skäms så mycket att testarna i håret
vrider sig till dreads
Och jag har aldrig ens passat i det
Jag blir destruktiv, ställer in allt
En tid blir jag ensam med flit
Med en skopa ångest och billigt lådvin

För periodvis är jag en kyrka
Ensligt belägen
Längs en landsväg där ingen vill bo
Där står jag bak gardinen
Och jag samlar enträget,, outtröttligt
ihop mig själv och mina ord..