Att sitta på läktaren
och kommentera livets skådespel
utan att delta, låta sig daltas

Abstraktioner blir ens
tillflyktsort, bort från handling
bort från det som känns

Jag vill komma närmare
sanningen i handlingen, jag vill
koppla samman pannan med hjärtat

Vad fan bär vi med oss egentligen?

Vilka handlingsmönster har blivit sönderpratade
söndertjatade, och överintellektualiserade?
Dessa blir offer för Zeitgeist-tolkningar,
offer för en intellektuell övertygelse,
med moraliskt påstådda motiv
fast med tvivelaktig grund

KOM NER FRÅN LÄKTAREN
ni människor av Athen,
sitt inte där och låt stenarna vittra
era oanvända ländmuskler

Sitt inte där och skratta
åt Sokrates i molnen
när ni själva aldrig ens rest er upp
och försökt förstå som han
som dog för Visdomen

Det är sann kärlek
Philo Sofia
att dö för visdom
han halsade sprängörten utan tvekan

Se så!
Kom ner då och försök själva,
era tjatterapor, era fega duvor
på surrande elledningen

Vad har ni att förlora
än eran tillfälliga värdighet
som förgås sekunden ni dör
nej, sekunden ni lämnar rummet

Vad har ni att vinna:
en byggsten på det hus
vari människans alla handlingar
huserar, det vars bottenplan
i tid och otid raserar

Vi föds alla med förmågan,
Jung kallade den aktiv fantasi.

Detta är all konsts vinning
och varför vi dyrkar konstnärer,
de spränger sina murar
för att leva ut en verklighet
som kommer att döda dem
om och och om igen

För vad är Skönhet,
om inte än mer Liv?

Mer Liv att leva,
fler spel att spela,
mer danser att dansa
till att extatiskt hylla:
"HÄR ÄR VI OCH VI VET OM DET"

Så kom för Guds skull ner,
kom ner från läktaren och delta
IN VIVO — I KÖTTET
lev ut dig själv till fullo,
använd dina fakulteter

Ju längre fram i hjärnan man kommer
desto mer abstrakta blir de fenomen den hanterar
men på väg bakåt packas tankarna upp
och omvandlas till sensationell sensomotorik.

Vad händer om vi lever på läktaren,
i pannan, i det abstrakta, utan att delta,
utan att veta vad våra idéer
har för verkan i handling?

Detta är höjden av samvetslöshet,
att inte veta vad det vi säger
har för faktisk mening,
vi lever inte våra ord
vi är babblande dårar.

Akademiska idioter,
Nietzsches dvärg,
Miltons djävul,
kära i våra ord,
utan tillgång till nått större.