Ögonen som höll sig kvar
som kardborreband i mina
Det behövdes inget mer
Då

Vi var skira själar
som gardinerna i fönstret
Spröda, nya, som yrade runt

Men alla starka vindar
var inget vi klarade av
Det okända drog i oss helt fel

Vi hörde aldrig till framtiden
Vi trivdes bäst i nostalgin

Och kardborren har släppt
när du sökt dig ut
Nu