Så tänkte jag på grodorna
Samma sak där
Var ska de finna ro
Var ska de släppa sina romkorn efter leken.
Diket där jag brukade se dem
Sedan rensning för ett par år sedan tomt
Vågar jag hoppas på ny vår
För grodor
Denna sorg äter mig
Är den min eller bara en bubbla
Skapad av för mycket förlust
Ett utryck för ogenomtränglig längtan
Efter ett liv som var, som är som blir.
Det liv som är jag, som bär mig
Som grenar som sträcker sig mot himlen
Trots allt.
Vill jag strida, strider jag när står den stora striden
Sågarna tar skogen och livet är sig inte likt
Inget liv är så levande som när sånger från
Alla otaliga varelser stiger ur mossan
Som är jag.