På en illa stakad led
Lämnar hem och tankar med
Blickar bak på tunga spår
Strävar dit ej ömkan når

Nya steg i gammal skog
Finner lugn där ekar stod
Släpper kval och axlar ned
Masken av i Fäders led

Genom sly och furors prakt
Överger all inre last
Pulsens slag vinden spred
Börjar om med prövad sed

Inser nu vad Arvet är
Jord och sten var alltid där
Blottas så med rötters takt
allt som Solen ömsint lagt