När orken är slut
Syret sakta mattats ur
I midvinternattens sveda
På liv, på död.
När panikångesten dövar
Mörkret suger ut gnistan
När stupet gapar vidöppet
Där allt nu måste se sitt slut..

En dörr på glänt
En ljusstrimma som lockar
En skälvning i natten
Vågar jag möta rädslan?
Jag har prövat förut
Men alltid tappat fotfästet
Måste ge mig själv
En sista chans.

Jag blundar hårt
Jag faller fritt
Kanske den här gången
Gör jag rätt?

-du måste inte vara så hård..
mot dig själv.

De orden
Som svar på vår konversation
Kanske är det som styrt mig
In på den rätta vägen.