Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

IV. Tavlan

Hon var ej riktigt klok, den gamla damen,
då hon från gungstol'n stirrade i trans
på tavlan med den spetsbågsvälvda ramen
och mumlade att nån därbakom fanns.
Det möttes med professionalitet
av äldrevårdens unga personal,
behandlad med storslagen värdighet
i form av farmakon i tiotal.

Hon är nu hädangången och begraven,
men ingen arvinge kan letas fram
att ärva gungstol'n eller vandringsstaven,
ej heller tavlan kusligt täckt av damm.
Man hittar när man gamla tavlan slängde
ett djupt svart hål där den så prydligt hängde.




Bunden vers (Sonett) av Arenaramus
Läst 106 gånger
Publicerad 2022-01-03 19:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Arenaramus
Arenaramus