Jag sopar golv. Det behövs ju av och till. Och som vanligt hamnar ett och annat på skyffeln.
Framför den öppna spisen har ett tillfälligt baksug genom skorstenen pustat ut ett ytterst tunt lager av aska. Jag skall just sopa upp också det, när jag upptäcker något oväntat: min hustrus fotavtryck. Tydligt som var det uppkommet i lagom fuktig sand. Min sopkvast stannar.
Avtryck från min hustru tar jag inte bort. Hon har fötter som en ung kvinna trots att hon är över åttio.
”Jag använde sällan högklackat, när jag var ung. Och nu går jag som du vet mest i tofflor!” brukar hon säga om den saken. – Och jag ler. Ställer undan mina städdon. Tänker: ”När du vaknar om en stund, skall jag kyssa dina fötter, min hustru. Och så skulle jag låtit dem bada i åsnemjölk. Men sådan är svår att uppbringa här hos oss i Norden. Är det okej om det bara blir i Prosecco från Italien, som dina fötter får bada i, nu när åsnemjölk somsagt är så svår att få tag i?”
Skulle jag tänkt, sagt och gjort.