Han satt där nålad vid sin sekretär
i tysthet med sin penna krampigt hållen.
Om honom sas "han är ej frisk, den stollen!",
insjunken i sin värld imaginär.
Besvärad blev han ej av sådant tal
om huruvida han kan anses sjuk
och väck från sina sinnens fulla bruk,
hans väsen hade blivit helt astral.

Han började att tala nya språk
av gutturala, väsande vokaler.
Med pennan gjordes stora vilda stråk
i form av obeskrivliga spiraler.
Rent fysisk satt han ännu i sin skans
men själsligt höll han till nån annanstans.